15 juni 2012

Humanistiskt hopp

Jag väljer hoppet, i alla fall i små doser.
Jag väljer att ge mig själv ett syfte och att omfamna resan som leder till att detta syfte uppnås.
Jag erkänner risken att jag kan snava på vägen, att aldrig fullgöra vad jag avsåg göra eller att upptäcka att jag avsiktligen ändrat riktning.
Jag accepterar hypotesen att människor lever som bäst när de tillskriver mening till sina liv.
Jag tror att varje människa har förmågan, inom sig, att leva ett meningsfullt liv, att älska, att interagera och binda vänskapsband.
Oavsett hur långt och brett vårt inflytande på andra är, är detta alltid mycket mindre betydelsefullt än vilken väg vi beslutat gå.
Jag inser att jag kommer känna besvikelse, jag kommer komma insikter eller upptäckter sent i livet jag önskat nått tidigare. Men vad betyder det, det betyder bara att jag växt och lärt mig.
Det betyder också att jag är människa. Och att var en fullständig, hel människa kommer alltid vara min viktigaste uppgift.
 
Nikki Stern (min översättning från klippet nedan)

Inga kommentarer:

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se