4 juni 2012

Mystik på villovägar

Antoon Geels, professor i religionshistoria, skriver i SvD om en ny bok av Robert K C Forman: Enlightenment ain’t what it’s cracked up to be: A journey of discovery, snow and jazz in the soul
[Boken] är en självbiografi, och en mycket öppenhjärtig sådan, där han berättar om sina fyrtio års erfarenhet av meditation. Han diskuterar guruer som Maharishi, Swami Muktananda, Rajneesh med flera, som alla initialt betraktats som särskilt gudomliga men vars jordiska bindningar med åren kom att avslöjas: fina bilar, sexuell lättsinnighet, märkliga penningaffärer, fejkade mirakel.
Artiklen avslutas:
Vilka lärdomar kan vi dra av den diskussion som Forman har initierat med denna självutlämnande bok? Ja, det är att makt berusar. Makt tilltalar det narcissistiska och grandiosa drag som vi alla bär på och måste se upp med. Men självfallet ska vi akta oss för att dra alla över en kam. Och så finns det en dimension till. Det är viktigt att komma ihåg att en andlig ledare behöver lydiga och devota anhängare. I extrema fall avstår den hängivne allt de äger till gurun och dennes organisation. Jag vet av egen erfarenhet att en hängiven anhängare kan kasta sig raklång på golvet när han eller hon möter sin ledare. Som regel accepteras denna underkastelse av ledaren.
[...]
I ett fritt samhälle som vårt ska maktens företrädare ständigt granskas, bedömas och diskuteras. Det gäller naturligtvis också inom den andliga världen. En lärdom vi kan dra av ovan anförda böcker är denna: medan somliga guruer tycks vara berusade av Gud finns det andra som förefaller att vara fulla av fan. Desto mer angeläget för den andligt sökande människan att i alla lägen behålla sin kritiska hållning, inklusive självprövning.

Inga kommentarer:

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se